© Martin Kull

Graffitikonstnärer - Se mig / Graffiti artists - See me  

Graffitikonstnärer - Se mig

De har målat sedan tidig ungdom. Idag är de etablerade med jobb som elektriker, programmerare och tatuerare. Några har familj och barn, men behovet att uttrycka sig genom graffiti brinner starkt. Deras konst ses av vissa som illegalt klotter, medan andra uppskattar utsmyckningen av gatumiljön. Spelets regler gör att verken är flyktiga då de raderas av klottersanerare eller av nästa konstnär. Med åldern har riskviljan minskat och de målar på lagliga väggar, men fortfarande kan adrenalinkicken och viljan att bli sedd genom sin konst göra att de väljer en tågvagn eller en vägg i staden som sin kanvas. I mitt projekt har jag porträtterat graffitikonstnärer. De vill synas genom sin konst snarare än med sin identitet. Porträtten är därför anonyma. Tre av porträtten har accepterats till Dokumentärfotosalongen vid Västerbottens museum i Umeå den 4 september 2021–9 januari 2022, med tema ’Se mig’.

Graffiti artists - See me

They have painted since they were kids. Today they are established with works as electricians, programmers, and tattoo artists. Some have families and children, but the need to to express themselves through graffiti is still strong. Their art is by some seen as illegal, while others appreciate the enrichment of the streets. The rule of the game makes the artwork fleeting when it is erased by graffiti sanitisers or over painted by another artist. With age also the appetite for risk has diminished and they paint on legal walls, but still the adrenaline kick and the desire to be seen through their art makes them chose a train wagon or a city wall ad their canvas. In my project I have portrayed Graffiti artists. They wish to be seen through their art rather by their identity. Hence the portraits are anonymous. Three of the portraits have been accepted for the Documentary saloon at the Västerbotten museum in Umeå September 4 2021 – January 9 2022, with the theme ‘See me’.